Skulle egentligen sätta mig ner och skriva ner Olles historia till leverförbundets tidning. Jag fick ett mail från de att de gärna ville höra Olles historia och hur det är med honom idag och det gör jag så gärna. Men det är svårt att veta hur jag ska formulera mig, men det måste nog redigeras sen så att det passar in i deras tidning. De hade hört eller läst den här bloggen om honom att det faktiskt har gått bra än så länge. Det stör mig att jag inte kan slappna av någon gång, tanken finns där hela tiden att det kan vända. Tycker det är skit jobbigt att behöva lämna bort honom, tänker att om något skulle hända honom så har jag missat det, och tänk om det är så att det hela går åt helvete så har jag missat den dagen då det var bra med honom!!! Det värsta är att ingen förstår hur det känns, alla säger det är bara att lämna bort honom, åt helvete med det!!! Min son är inte som alla andra barn!!!! 

Är irriterad över alla pikar som kommer titt som tätt om oss, att han är så mammig och jag är så Ollig :-) Jag lämnar bara bort honom när det behövs, hade aldrig kunnat lämna bort honom bara för att jag skulle sitta och glo på tv:n eller har tid för mig själv. När jag blev gravid och beslutade för att behålla det så satte jag Olle framför mig själv och det kommer jag fortsätta att göra tills den dagen han kan bestämma själv. Fram till dess är det jag är som är Olles mamma och det är jag ihop med Olles pappa som sköter Olles uppfostran ingen annan!!!!! 

Vad jag älskar er mina sötnosar

Vet knappt var jag ska börja. Det var ett tag sedan jag skrev om vår älskade Olle. I april gjordes ett extra ultraljud på hemmaplan och där upptäckte man att Olle hade fått nya cystor bland annat. En cysta som då var 3,5 cm stor i anknytning till den...

Olle blev sjuk igen och det resulterade i att vi har varit på provtagning tre dagar i rad. De misstänkte cholangit men som tur var så var det ingen, utan en retning på hans lever. En retning är ju inte heller bra men.... ja tråkigt som FAN är det i a...

Idag har vi varit och tagit blodprover och träffat Olles läkare. Nu har vi börjat att ta alla prover i armen istället för i fingertoppen och det går faktiskt bra. Vi pratar om det i flera dagar innan det är dags att ta nya prover och då verkar det so...