I torsdags blev Olle sjuk. Vi åkte in på sjukhuset eftersom han hade feber 38,2, det är så vi alltid ska göra så fort han blir sjuk i feber. De tog CRP som visade sig ligga under fem och vi kunde andas ut, trodde vi och åkte hem. Morgonen där på så åkte jag iväg till min praktik och medans jag är där så ringer min sambo och berättar att Olle har 39 graders feber. Så han fick åka in igen med Olle, de tog alla prover igen och CRP var fortfarande under fem men ett levervärde var kanonhögt, ALP som låg på 35 som högst. De skickade hem båda killarna och ringde efter en stund tillbaka de så de fick ta om leverproverna för de trodde inte sina ögon. De tar om provet som visar lika mycket igen. 

Eftersom Olle inte hade velat äta eller dricka på grund av febern så blev han intorkad så ringde de narkos för att sätta nål, ingen av de två som kom kunde sätta . De stack honom i foten, och letade i båda armarna men fann inget och argare och argare blev Olle. Att sitta så med honom i famnen och hålla fast honom överallt är inte roligt, mina tårar rann lika mycket som Olles. 

Efter mycket om och men så gav de upp, vi skulle hälla i honom så mycket dryck vi bara kunde. Läkarna tog kontakt med Huddinge, och med hjälp av alla journaler och provsvar så kunde de säga att det inte var en ny kolangit. Man misstänkte blodförgiftning. 

När de sa det, så stirrade jag bara på de! Fann inga ord, visste inte vad jag skulle säga. 

När Olle sen fick i sig en massa vätska och febernedsättande så började han pigga på sig, helt plöstigt så misstänkte man det inte längre. Nu visste man inget alls istället vad febern kunde bero på eller det höga levervärdet. En ny kontakt med Huddinge togs och med hjälp av de så kunde man säga att det höga levervärdet ALP hade inget med levern att göra??? Jag fattade inte alls, ett levervärde som är högt som inte har med levern att göra?? Hmmm.... 

Orsaken till levervärdet vet man fortfarande inte, man misstänker att det kan vara vitamin d och b brist. När vi googlade det så kom det upp att man kunde ha skelett metastaser men Olle har ingen tumör, och det vet man eftersom han så genomsökt. 

Så på tisdag så påbörjas en ny utredning. Känns så hemskt, allt har varit så bra och så kommer något nytt som får allt att kännas så tveksamt... man ifrågasätter allt, går igenom alla meningar som läkaren sagt och tänker och tänker och tänker, är det nu jag kommer förlora honom eller får han stanna kvar hos mig?????