Efter en del besök på bvc så tyckte bvc:sköterskan att jag skulle gå till en psykolog för jag fick för många poäng på det där testet som alla nyblivna mammor får göra. Kommer inte ihåg just nu vad det heter. Varje gång jag var där och skulle väga Olle så pratade hon om hur bra det vore för mig att prata ut med någon om vad som hade hänt. Efter många om och men så gick jag med på det, jag satte mig i stolen och fick berätta allt igen och igen, det slutade med att jag inte gick dit en gång till. Det enda jag fick göra där var att berätta om Olles sjukdom, inte en enda gång frågade hon hur jag mådde..... En gång fick hon till och med tårar i sina ögonen.... Fan är det jag som ska trösta henne eller??? Så irriterad var jag, för det första ville jag inte gå dit och sen får jag sitta och trösta. Vem ska trösta mig då? Och var det så konstigt att jag fick höga poäng då på det där testet???? hade de inte varit mer oroliga om jag inte hade fått det efter allt som hade hänt...... 

Ibland undrar jag :-)

Vad jag älskar er mina sötnosar

Vet knappt var jag ska börja. Det var ett tag sedan jag skrev om vår älskade Olle. I april gjordes ett extra ultraljud på hemmaplan och där upptäckte man att Olle hade fått nya cystor bland annat. En cysta som då var 3,5 cm stor i anknytning till den...

Olle blev sjuk igen och det resulterade i att vi har varit på provtagning tre dagar i rad. De misstänkte cholangit men som tur var så var det ingen, utan en retning på hans lever. En retning är ju inte heller bra men.... ja tråkigt som FAN är det i a...

Idag har vi varit och tagit blodprover och träffat Olles läkare. Nu har vi börjat att ta alla prover i armen istället för i fingertoppen och det går faktiskt bra. Vi pratar om det i flera dagar innan det är dags att ta nya prover och då verkar det so...