Både Olle och jag är förkylda, vi hostar ikapp och ingen av oss tycker om hostmedicinen. Olle spottar ut den direkt och blänger på mig och undrar varför han får så där äckliga saker. Idag är han på dagis och jag är på en skola för att se vad en skolsköterska gör! Kan säga direkt att detta yrke är inget för mig hahahaha

I helgen som var, så åkte vi till Ullared med två vänner. Olle fick vara hos sin farmor och farfar. Tur att man bara åker till ullared någon gång ibland för det är dyrt att åka dit :-) men så roligt! Visst en del är skit men mycket är också bra. Sjukt mycket folk att trängas med. På fredags kvällen fick vi vara med om något stort våra vänner förlovade sig :-)

Idag fick vi åka och hämta hem vår lilla prins för han har fått ögoninflammation. Ögonen är så svullna och det rinner en massa. På morgonen innan dagis så åkte vi till sjukhuset för det var dags för nya prover idag på Olle. Visst blev han ledsen men det gick så bra ändå. Senare under dagen ringde de och berättade att proverna var helt normala och man blir så lycklig varje gång. Han är helt normal min lilla kille!!!!! 

I morgon blir vi hemma och mysdag, eftersom han inte får gå till dagis. Olles pappa är hemma på förmiddagen och jag är hemma på eftermiddagen. Jag ska träffa min handledare och bli sågad på nytt hahahahaha 

Idag har jag och Olle varit i Oskarshamn och hälsat på min pappa och morfar till Olle. Vi passade på att lägga på vinterdäckena och vara ute mycket i pappas stora trädgård. Det är alltid lika roligt att få komma hem. Men på vägen hem hade jag en långt samtal med en kompis och det är lite som kontentan av vårt samtal blev man vet inte vad som händer bakom stängda dörrar. Många gånger ska allt se så bra utåt när det egentligen på insidan håller på att falla isär. Det måste vara jobbigt att alltid leva upp till den där positiva och framåtandade personen när det på insidan håller på rasera. Jobbigt att behöva spela en person ihop med vänner och sen en annan i hemmet. Oftast så speglar det där igenon till slut.  

När man som utomstående ser på och tycker att det är hur löjligt som helst så vill man bara säga något till personen, som hallå du behöver inte spela inför mig jag vet allt. Samtidigt som man inte kan säga något eftersom man inget vet enligt eller vad den tror, för säger man något då vet den personen att man vet när den tror att det bara är en eller två som faktiskt vet sanningen. Hur långt ska man gå för att visa att man vet egentligen? Säger man något så kan det skada vänskapen men säger man inget så kan det skada någon annan, vem ska man prioritera...... 

Fick bilderna som togs på Olles dop för ett år sedan. Fick rysningar hur liten han var då :-) och nu så stor. Då kunde jag pussa på honom hur mycket som helst nu får jag be om att få pussar hahahahaha   

Ronja har varit med husse idag och jagat och då blir man så här trött :-)

På dagis brukar Olle få måla och rita så jag tänkte att han skulle få göra det hemma också. Det slutade med att han hade mer färg i ansiktet och på händerna än på pappret :-)

Skulle egentligen sätta mig ner och skriva ner Olles historia till leverförbundets tidning. Jag fick ett mail från de att de gärna ville höra Olles historia och hur det är med honom idag och det gör jag så gärna. Men det är svårt att veta hur jag ska formulera mig, men det måste nog redigeras sen så att det passar in i deras tidning. De hade hört eller läst den här bloggen om honom att det faktiskt har gått bra än så länge. Det stör mig att jag inte kan slappna av någon gång, tanken finns där hela tiden att det kan vända. Tycker det är skit jobbigt att behöva lämna bort honom, tänker att om något skulle hända honom så har jag missat det, och tänk om det är så att det hela går åt helvete så har jag missat den dagen då det var bra med honom!!! Det värsta är att ingen förstår hur det känns, alla säger det är bara att lämna bort honom, åt helvete med det!!! Min son är inte som alla andra barn!!!! 

Är irriterad över alla pikar som kommer titt som tätt om oss, att han är så mammig och jag är så Ollig :-) Jag lämnar bara bort honom när det behövs, hade aldrig kunnat lämna bort honom bara för att jag skulle sitta och glo på tv:n eller har tid för mig själv. När jag blev gravid och beslutade för att behålla det så satte jag Olle framför mig själv och det kommer jag fortsätta att göra tills den dagen han kan bestämma själv. Fram till dess är det jag är som är Olles mamma och det är jag ihop med Olles pappa som sköter Olles uppfostran ingen annan!!!!!